disguises.

nu när sommaren har satt sina sista spår och vintern är på stor ingång kan jag inte göra någonting annat än att sitta och längta tills nästa sommar, då man återigen kan springa ute med klänning och svättas, då man återigen kan åka på festival och vara ute hela natten lång och dricka vin utan att frysa. för att plåga mig själv extra mycket tittar jag på ett par bilder från i somras. vad kan jag mer säga än nostalgi?









puh. nu väntar bara en lång kall vinter, sedan är vi där igen.
frågar mig själv hur jag skall överleva. svaret blir: det återstår att se.