disguises.

me and my loverboy började med att sova bort halva dagen, sedan begav vi oss till söder.
 där vinglade vi omkring halva natten lång. nästan i alla fall.






ett.



två.


det var en mysig kväll, men nu är det söndag.
söndag är lika med söndagsångest. uäh.
om en vecka är det jullov iallafall.

som ni kanske känner till pluggar jag foto/journalistik, och på journalistiken just nu har vi valfritt arbete. jag valde att intervjua marit bergman, och tänkte att ni kanske ville se. detta är inte hela mitt arbete utan endast intervjun. men ändå. läs om ni vill. hon är ju underbar, den där marit. nåväl, here it goes: 

-Hej Marit, hur är läget?

-Det är bra, tack. Bara fint.

-Om du skulle beskriva vem du var för en människa som aldrig hört talas om dig, vad skulle du säga då?
-Hej, jag heter Marit Bergman, jag är musiker.

-Du har nyligen flyttat till USA, vad var det egentligen som fick dig att flytta dit?

-Jag flyttade för att jag var trött på den jag var i Stockholm. Jag behövde få nya vanor, få lite rum för mina egna tankar. USA kändes som rätta stället för det.

-Beskriv hur en vanlig dag ser ut för dig.

-Det finns inga vanliga dagar. Allt beror på vilken period man är i. Nu senast har jag mixat låtar i studio i Stockholm, då vaknar jag alldeles för sent i min kompis lilla etta vid gullmarsplan, promenerar till skanstull för att få lite luft, tar tunnelbanan resten av vägen till studion. Därefter sitter vi och lyssnar igenom låten vi jobbar med, lägger kanske mer reverb på en sång, tar bort en timpanitrumma innan refrängen, skruvar till ett space eko på stick-pianot, sänker hihaten i mixen, och så fortsätter det. Tio timmar senare åker jag hemåt och slänger i mig sushi, sedan svarar jag på lite mail, betalar fakturor och sånt. Efter det kan jag ta det lugnt igen. Det är kul med lite variation i livet.

-På tal om variation, du har gjort mycket olika saker i ditt liv. År 2003 startade du något som kom att kallas popkollo, vad var tanken?
-Popkollo har nu hållt på i fem år och finns på 7 orter i landet och det växer hela tiden. Det var jag, några till tjejer samt föreningen Rockparty som startade det. Tanken var att skapa en fristad för unga tjejer som vill komma igång med musik, skriva låtar, lära sig studioteknik, starta band. Det är antagligen det bästa jag gjort i hela mitt liv. Det är sjukt inspirerande att träffa tjejerna och se dem utvecklas.

-Har du några tips till någon som inte varit med i popkollo men ändå håller på med musik men inte riktigt tagit sig ut ur garaget än? Hur ska man egentligen göra för att lyckas?
-Gör, gör och gör. Öva, skriv, spela, läs på, prata om din musik, öva lite mer, skriv lite mer, spela in. Spela live så ofta du får chansen, ta alla spelningar du får. Lär dig så mycket du orkar och självklart; lyssna på musik.

-Det funkade bra för dig. Har du några förebilder?

-Jag inspireras av folk som verkar ohämmade och lösa i huvudet. Alice Coltrande till exempel.

-Din första skriva var...?

-Det måste ha varit Alphavilles "Forever young". Jag hade hört dem på måndagsbörsen och tyckte det lät toppen.

-Vad är det som snurrar runt i dina högtalare nu för tiden?

-Mest blir det nog Alice Coltrane och Dionne Warwick.

-Till dina låtar, är de självupplevda eller fantasi?

-De är sällan rena fantasier, men jag-personen behöver nödvändigtvis inte alltid vara jag utan kan vara någon jag känner eller har läst om.

-Hur ser din framtid ut? Några nya skivor på gång?

-Det återstår att se, men möjligtvis, ja. Jag kommer i alla fall hålla på med musik tills jag dör.


ps. tänk på att denna intervju är skriven av mig och om ni vill använda er av den måste ni fråga mig innan. bara så ni vet, liksom. puss.

igår köpte jag två nya böcker. två romaner. varav en är kärleksroman.
jag ska börja läsa dom så fort jag bara kan.

den ena heter "jag behöver dig mer än vad jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket"
och den andra heter "sen tar vi berlin". de ser ut såhär:



jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket handlar om ett kärlekspar som bestämmer sig för att göra en film om sitt liv. sin kärlek. så himla fint tycker jag.

sen tar vi berlin handlar om en tjej som har tröttnat på livet i malmö, så hon säger upp lägenheten, hoppar av bandet och drar till berlin med sin kompis.  tänk om man kunde göra sig så fri.


jag återkommer när jag läst dom.
men visst verkar dom bra?