komplement till flickr
överlever du stockholm så överlever du allt.
"Linda, 17, har hittat hatet och
nu så jävlar ska det hatas för
varför ska nån annan ha det bra
när inte hon har det
Hon har försökt att leva som alla andra och
plugga på veckor och supa på helger
och ligga med killar tills hon träffar den rätta
men ingenting känns på riktigt
Åh, jag måste bort från det här
Åh, jag måste bort från den här stan
innan den sväljer mig hel, uhuuu...
Hon ser så cool och söt ut
kan prata om allt med sitt gäng
men hon menar aldrig nåt
och i hemlighet har hon svurit
att bli den första av dom
att dra långt härifrån
Åh, jag måste bort från det här
Åh, jag måste bort från den här stan
innan den sväljer mig hel
innan den kräver mig på mer
mer än jag har att ge
Åh, jag måste bort från det här
Åh, jag måste bort från den här stan
innan den sväljer mig hel
innan den kräver mig på mer
mer än jag har att ge"
nåväl, jag ljög lite. texten är inte om mig och låttiteln har aldrig haft stockholm i sig.
men visst skulle man kunna tro det?
en hatisk sjuttonårig tjej vid namn linda som pluggar på veckor och super på helger som längtar tills hon kommer iväg från den här stan. stan som i mitt fall är stockholm. jo, jag ser likheter, det gör jag.
linda turns hippie.
stockholm city.
i samma sekund som jag skriver mitt reportage om broder daniels sista spelning på way out west får jag ett sms från mikaela:
-min mamma såg din krönika du skrivit till city!
just ja, tänkte jag då. jag hade ju glömt bort det. läsarkrönikan i city där jag väljer att klaga på stockholms invånare. klickade mig in på deras internetsida och hittar mig själv på startsidan. pinsamt, är min första tanke. klickar på min krönika och tittar på kommentarerna, de flesta negativa - tycker att jag är den som är dum i huvudet, varför tänker jag inte positivt istället? de påstår att jag har en alternativ stil och att man faktiskt får skylla sig själv om man får blickar, trasiga strumpbyxor och kritvit hy är ju inget att föredra. eller? frågan är om jag ens har det. det troliga svaret är dock nej.
vill du läsa hela? klicka isåfall här!
puss puss.
hej.
nu ska jag på utvecklingssamtal.
önska mig lycka till, det lär behövas.
/en trött o halvt sjuk tjej
sex sanningar om mig själv.
2. jag kan gå från glad till arg på en sekund. många påstår att jag har adhd.
3. jag älskar att åka bil jättelångt.
4. jag är smått besatt av päls. levande päls som finnes på katter och hundar.
5. jag är jättedålig på engelska.
6. jag hatar, verkligen hatar, bilder som är svartvita med enstaka färgklickar.
så fult att jag får rysningar.
hårfärg.
jo, just det.
jag har ju färgat håret också.
tanken var att det skulle bli så nära min naturliga hårfärg som möjligt.
det tror jag också att det blev.
och jag ber om ursäkt för fjortisbilden.
bättre kommer när jag orkar. kanske.
puss?
en presentation.
jag heter linda och är sjutton år gammal (imorgon).
jag bor i sundbyberg som ligger en kvart från stockholm city.
just nu bor jag i en lägenhet tillsammans med min mor, syster, katt och pojkvän.
när jag inte bloggar går jag i skolan på mediagymnasiet i nacka strand.
andra året med inriktning design, det vill säga foto och journalistik. 
här är ett foto jag tagit. på fotot skådar ni världshistoriens bästa pojkvän. daniel heter han.
något jag tycker väldigt mycket om, förutom att fota och skriva, det är musik. det tänker jag dock inte skriva så mycket om i denna blogg, då jag redan har en annan där jag bara skriver om det (http://metrobloggen.se/louderthanbombs). musik i all dess former. fast mest blir det väl indiepop. morrissey är min gud och håkan hellström mitt hjärta. ungefär så. musiken har format mitt liv.
jag älskar att gå på festivaler också. första gången jag var på festival var förra året. då var jag femton år och begav mig ner till borlänge och peace and love. vi drack vodka till frukost och öl till lunch och middag. för det är ju så det ska vara på festival. månaden därpå åkte jag ner till emmaboda för att gå på emmabodafestivalen. världens bästa festival. den tillbringade jag tillsammans med min just nyfunne pojkvän. daniel.
i år var jag också på festivaler såklart. året började med siesta, fortsatte med peace and love, sedan emmaboda, efter det way out west och slutligen popaganda. jag har inga ord förutom ett: underbart. på festivaler har jag en tendens att filma istället för att ta kort. här kommer en film från emmabodafestivalen detta år:
annars så gillar jag väl fester i största allmänhet. gärna lite mindre och mysiga sådana. med fina människor och bra musik. och vin såklart. rödvin.
och imorgon. imorgon åker jag till egypten. en resa av ganska många. det ska bli intressant och faktiskt ganska skönt. i början var jag skeptisk då jag åker på höstlovet och inte gillar att sola sådär jättemycket. men det ska bi kul. en upplevelse för sig.
